⚖️ Omsorg eller hedersförtryck – var går gränsen?

Ingen ska utsättas för våld och förtryck

Så långt är vi alla överens. Det är självklart – och samtidigt inte alltid så enkelt i praktiken.

I vårt dagliga arbete möter vi människor med olika värderingar och kulturer. Många vårdnadshavare vill sina barns bästa. Samtidigt kan vi inte stanna i den utgångspunkten – det är barnets faktiska situation och rättigheter som behöver vara i centrum för våra bedömningar.

När det kommer till hederskontext blir den interkulturella kompetensen extra viktig – att kunna skifta lins och försöka fånga det svårfångade, utan att tappa bort riskerna.

Är detta en pappa som vill sin dotter det bästa och försöker skydda henne genom ramar och förväntningar – eller finns det inslag av kontroll, begränsningar eller krav kopplade till familjens anseende?

Skillnaden är enorm. Samtidigt får vi inte bli så upptagna av att förstå att vi missar signaler på utsatthet. Vid minsta indikation på att barnet begränsas eller far illa behöver det tas på största allvar.

Saknar jag det interkulturella perspektivet kan jag förväxla det ena med det andra – särskilt om något känns främmande för mig. Har jag dessutom förutfattade meningar kan det påverka min bedömning ytterligare.

Det handlar inte om att vara en “bra” eller “dålig” person, utan om ett professionellt ansvar. I vårt arbete kan bristande förståelse eller felaktiga antaganden få stora konsekvenser – främst för barnet.

Barn tenderar att må bra av tydliga ramar – det gör även vi vuxna.Men ingen mår bra av våld, förtryck eller begränsningar som inskränker deras rättigheter.

Vårt uppdrag är att fortsätta utbilda oss, ifrågasätta våra egna antaganden och samtidigt vara tydliga där gränsen går.

Jassim Ahmadi VD Paideia Öppenvård