💊 Missbruk av dopamin bland unga

När det blir för mycket av det goda

När jag var liten sa min morsa att jag inte skulle sitta för nära Tvn - "Du kommer bli blind!" sa hon. Men ju närmare jag kom TVn desto mer pixlad såg den ut - det är inte förrens man tog något steg tillbaka som man återigen kunde se vad som projicierades.

Jag spelade Nintendo 8-bitar varje morgon innan skolan - så pass mycket att jag fick blåsor på händerna. Det sägs att TV-spel utvecklar hjärnan men när vi tar till det virtuella som ett medel för att undvika svåra känslor så kan det snabbt bli knasigt.

I sin bok "Dopamin nation" pratar Anna Lembke om hur vår biologi och fysiologi alltid söker balans - homeostas som det kallas. När vi driver upp dopaminmaskineriet så tar fysiologin över och balanserar ut det med att vi känner oss minst lika mycket nere som vi var uppe. Det är så de eftersläntrande effekterna av droger verkar också.

Både vi vuxna och barn har tillgång till oändligt mycket gratis dopamin - sådant som egentligen frigörs när vi tar steg mot att säkra vår överlevnad. Här kommer missbruket in i bilden och det är ingen idé att förklara hur det fungerar - det ser ni redan i ert arbete vill jag tro.

Ett uttömt dopamindepå är svår att jobba med - ungarna behöver inte mer motivation nödvändigtvis - utan mer balans. Vuxna är tänkta att fungera som barnens frontallob tills de själv utvecklar sunda förhållningssätt för faror i sin omgivning.

En liten kort påminnelse om att när vi kartlägger barn och familjer i vårt arbete så är det fullt legitim att försöka ta reda på hur mycket dopamin som konsumeras på en daglig basis. Det avgör hur vi sedan jobbar.

Med vänlig hälsning, Jassim Ahmadi VD Paideia Öppenvård